KVINNORNA FRÅN SJÄLÖ
Själö är en ö i Nagu i Åbolands skärgård. Ön har en lång historia som isolerat sjukhusområde. Redan år 1619, enligt kungligt beslut, började man bygga en plats för spetälskesjuka och fattiga behövande på Själö. Dessa inkluderade till exempel blinda, döva och rörelsehindrade. När spetälskan började försvinna från Finland under 1700-talet började man i stället placera fler mentalt sjuka på Själö. Här uppstod Finlands första mentalsjukhus. Sjukhuset stängdes år 1962.
Åren 1889–1945 var patienterna enbart kvinnor. I mitt arbete har jag undersökt just detta kvinnosamhälle. Till Själö fördes obotligt mentalsjuka och kriminella ”hopplösa fall”, oftast för resten av livet. Orsaken till intagningen, och ofta även diagnosen, var social avvikelse och sedeslöshet. Den typiska patienten var ung, ogift och från en lägre samhällsklass. I friheten sades de vara till skada och fara för samhället, sina närmaste och sin avkomma. På Själö försökte man kontrollera både själ och kropp. Behandlingarna bestod av bad, brännvin och Gud. Kvinnorna på Själö levde i åratal i ett litet samhälle med andra patienter och några få vårdare.
Jag ville skapa en skulpturhelhet av dessa kvinnor, som skulle skildra dem både som individer och som en grupp, förenade av livets och sinnets sår samt Själös lilla värld. Först såg jag bara deras oändliga olycka och ångest som höll på att sluka allt. Men sedan försökte jag hitta små spår av ljus, glimtar av goda stunder mitt i all förödande mörker. De hade varandra, den vackra naturen, ön, havet och himlen. Bilderna av ångest blev något mer livskraftiga. Figurerna har namn som speglar deras tidigare liv före Själö. På ön förlorar dessa namn slutligen sin betydelse. Känsla och tidsanda återspeglas i gester, ansiktsuttryck, kroppsställningar, färger och gruppernas sammansättning. I temats ramverk föddes en helhet där också havet runt ön, vinden och Själös unika natur finns med.
Mina kvinnor är i olika åldrar, vackra, stillsamma och avsiktligt väldigt vanliga – så att vem som helst kunde föreställa sig vara en av dem. Jag vill att Själös kvinnor inte ska glömmas. Många av dem var säkert allvarligt sjuka, men jag funderar ofta på hur många av dem som i själva verket hade brustna hjärtan, var kvinnor sargade av livets tillfälligheter – kvinnor som man kunde ha stöttat och hjälpt tillbaka till livet. Jag undrar vad som har förändrats idag? Hur väl kan vi acceptera olikheter eller se en annan människas nöd? Jag vill väcka publikens intresse för öns historia, för människorna som håller på att försvinna i det förflutna, och för Finlands samhälls- och kvinnohistoria.
Jag har skapat arbetet för alla att se, så att vi ska lägga märke till dem som av någon anledning upplever samhälleligt utanförskap.
Mina senaste verk har varit skulpturer – en serie människor och djur som jag kopplar till en viss tid, företeelse eller händelse. Inom temat föds en helhet som binds samman av en finess och en berättelse.
Fängslande ämnen är historiska personer som lämnat spår i dokument och vars yttre ibland bevarats i porträtt. Genom att studera dessa försöker jag blåsa liv i figurerna, visa att de faktiskt har funnits – och sedan låta fantasin ta vid. Alltid finns något som förbinder dem med vår tid. Det bästa vore om betraktaren kunde känna något liknande och en känsla av tillhörighet.
Jag är utbildad konstmagister och ingenjör inom process- och materialteknik. Större delen av min karriär har jag arbetat som formgivare i finländska internationella företag. Mina tre professionella och personliga element – formgivare, ingenjör och konstnär – smälter samman och kompletterar varandra, vilket skapar balans i mitt arbete och vardagsliv. De driver mig framåt och får mig att ta itu med nya utmaningar, ibland till och med helt galna projekt. www.helisade.fi
Bild:
